Följ Mathilda på hästcenter i USA

Följ Mathilda under hennes år som volontärkoordinator på hästcenter i Florida. Hon kommer att uppdatera oss om sitt liv i USA med jämna mellanrum – stay tuned, du vill inte missa något!

Hej!

Jag heter Mathilda Theoren. Just nu befinner jag mig i Mims, Florida på Wild Horse Rescue Center. Det är min tredje gång här på centret. Nu är jag här som Volunteer Coordinator och kommer att stanna här ett år. Det är en underbar känsla att vara tillbaka. När jag kom hit för en vecka sedan kändes det som att komma hem till sin familj.

Det går relativt fort att komma in i den dagliga rutinen. Vi börjar dagen med att ge alla hästar hö och mocka de mindre hagarna. När det är klart så får hästarna sitt kraftfoder. Allt det här låter så lätt men det är en hel del detaljer som ingår när man har 58 hästar att utfodra. Som när vi ger kraftfoder till exempel. Ibland måste vissa hästar tas in i stallet och fodras då de andra jagar bort dem. De äldre hästarna får ett seniorpellets och unghästarna får ett annat foder. När man väl kommit in i det här känns det självklart.

När hästarnas morgonrutiner är avklarade tar vi hand om de andra djuren. Hundarna matas, hönsen matas och får sin bur städad och samma med grisarna.

Sen jobbar vi med hästarna. Volontärer som stannar längre får en projekthäst som de har lite mer ansvar för och arbetar med. Allt beroende på erfarenhet hos volontärer. Vissa vill ha och klarar av ostabila hästar medan någon annan vill ta hand om en rar åsna. Det är så roligt med volontärerna. Vi försöker hitta på så mycket roliga saker som vi kan för alla som kommer hit och hjälper till. Som för några dagar sedan tog vi med oss alla till en strand där man kan ta med sig hundar. Så där kom vi. 15 människor och 7 hundar. Vi hade så kul, alla badade och solade gott. Jag hade med mig ”min” hund Luke.

mathilda1

Lukes lilla ”historia”: När jag och Diane (President of WHRC) var ute och körde sent en kväll för lite drygt en vecka sedan så fann vi en livrädd pitbullvalp springandes längs vägen. Han var så mager och hade löss och mask. Vi tog med honom hem, gav honom en dusch med lusshampoo och mat och vatten. Det har nu visat sig att det inte är någon som saknar honom och det finns en möjlighet att någon bara har kastat ut honom. Han är även väldigt rädd för män så vi vet inte vad han har varit med om. Kanske lika bra att inte veta. Nu känns det i alla fall bra att vi kan ge honom ett tillfälligt hem tills då han är redo att adopteras ut.

Jag kommer att uppdatera bloggen lite då och då med vad som händer på centret! Under tiden, besök WHRC på Facebook för att hålla er uppdaterade.

/Mathilda Theoren

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *